Djurandar

När ormen växer ur sin hud sker det tyst, långsamt, varsamt. Det som en gång skyddade blir till något som skaver – och till slut måste lämnas. Så sker också våra inre ömsningar. Vi växer ur berättelser, mönster och gamla jag. Inte för att vi vill fly – utan för att vi inte längre får plats där vi varit.