Jag vattnade rabatten. Sommaren var tung, digitalisen hade dött – igen. Mitt i ett röstmeddelande fullt av frustration lyfte jag blicken. Där, bakom muren, stod två blommande digitalis. Självsådda. Inte där jag planterat, inte där jag försökt. Det som gör ont kan fortfarande bära mening – men du måste inte leva på det.